13 November
Hej allihopa!
Idag var det en riktigt skön morgon. Verkligen. Nästan varje morgon ser exakt likadana ut för mig. Klockan ringer, jag bryr mig inte och stänger bara av den, sen kommer mamma in och säger att jag måste gå upp, jag sjasar ut henne och 10 minuter senare är jag uppe. Jag äter lite frukost, det jag hinner och sen säger köksklockan att jag måste gå om 5 minuter. Jag tror att jag hinner, men "hinner" inte ställa in tallriken i diskmaskinen. Sen springer jag och klär på mig och håller på i badrummet och sen plötsligt har det gått en kvart och jag hinner inte gå, utan tar spårvagnen. Jag drar på mig jackan och mössan och halsduken, på väg ner skriker mamma att jag har glömt ryggsäcken och jag springer upp och hämtar den och sen... ja, det är det som ser exakt likadant ut varje gång... jag försöker få på mig ryggsäcken samtidigt som jag springer mot perrongen och halsduken flaxar runt omkring mig. Så ser min morgon ut. Men idag...
1. Det står advetsljusstakar på golvet i köket.
2. Jag var extra tidig och kunde äta i god tid. Jag hann till och med gå till skolan.
3. Det var frost på marken.
Ja, jag lovar, husen var täckta med vitt och bilarna jag gick förbi knakade för att de frös. (!)
Helt sjukt. Det kunde lika gärna vara snö.
Japp. Grattis på Första- stora - frost-dan!! ciao!// L
Idag var det en riktigt skön morgon. Verkligen. Nästan varje morgon ser exakt likadana ut för mig. Klockan ringer, jag bryr mig inte och stänger bara av den, sen kommer mamma in och säger att jag måste gå upp, jag sjasar ut henne och 10 minuter senare är jag uppe. Jag äter lite frukost, det jag hinner och sen säger köksklockan att jag måste gå om 5 minuter. Jag tror att jag hinner, men "hinner" inte ställa in tallriken i diskmaskinen. Sen springer jag och klär på mig och håller på i badrummet och sen plötsligt har det gått en kvart och jag hinner inte gå, utan tar spårvagnen. Jag drar på mig jackan och mössan och halsduken, på väg ner skriker mamma att jag har glömt ryggsäcken och jag springer upp och hämtar den och sen... ja, det är det som ser exakt likadant ut varje gång... jag försöker få på mig ryggsäcken samtidigt som jag springer mot perrongen och halsduken flaxar runt omkring mig. Så ser min morgon ut. Men idag...
1. Det står advetsljusstakar på golvet i köket.
2. Jag var extra tidig och kunde äta i god tid. Jag hann till och med gå till skolan.
3. Det var frost på marken.
Ja, jag lovar, husen var täckta med vitt och bilarna jag gick förbi knakade för att de frös. (!)
Helt sjukt. Det kunde lika gärna vara snö.
Japp. Grattis på Första- stora - frost-dan!! ciao!// L
12 November
Hej alla kära vänner!
Kul att se er igen. Ni förstår, efter en tid kände jag att det var nog med bloggen. Jag kände att, neej, det här passar inte mig. Jag bestämde mig typ för att lägga ner bloggen. Självklart visste jag inte hur man gjorde det (jag är liksom inte världsmästare på datorer) och tänkte att om det går ett tag kanske den lägger ner av sig själv. Nej, det gör den nog inte. Så idag, när jag är hemma, sjuk, skriver på svenskaarbetet och så, tänkte jag kolla på en video på youtube som Ollan lade upp ifrån estlandresan. Jag öppnade en ny flik och skulle precis trycka på youtube när jag såg PAJJJEN fliken. Utan att tänka mig för tryckte jag där och självfallet, den hade inte lagt ner. Den såg närmare bestämt precis lika dan ut som när jag lämnade den sist. Jag läste igenom det mesta och bestämde mig genast för att skriva lite. Ja, och jag kom på en lösning.
Dagboken är viktigare för mig en bloggen. Den är jag. Mitt liv. Den tänker jag skriva mest i, men så kan jag ju komma med nåt inlägg sådär typ en gång i månan, eller så. När jag vill, helt enkelt. På något vis har jag också fått reda på mer om bloggande. T. ex. att jag var helt sjuk i huvet som skrev att nån var snobbig och att hon är jobbig och han är knäpp och det var sårande... Alla som fick stryk från mig förlåt. förlåt. FÖRLÅT!!!!
jAG vet att jag var dum, det kan väl kallas kränkande behandling. Förlåt mig. Snälla.
Jag hoppas alla ni fortfarande vill läsa min blogg, men egentligen. Pratar inte jag för mig själv? Vem i hela världen vill läsa om en tjej som bara skriver om sig själv och kränker folk med dumma ord?! Jag är inte ens rolig. Folk tycker säkert jag är dötråkig. Fast det skrev de att jag var. Nivet, i klassen. På alla hjärtans dag. När alla måste skriva nåt snällt om alla i klassen. Det är väl dags för det igen snart. För egentligen. Vem vill läsa om en tjej som inte kan nåt annat en att lägga in text?
Kul att se er igen. Ni förstår, efter en tid kände jag att det var nog med bloggen. Jag kände att, neej, det här passar inte mig. Jag bestämde mig typ för att lägga ner bloggen. Självklart visste jag inte hur man gjorde det (jag är liksom inte världsmästare på datorer) och tänkte att om det går ett tag kanske den lägger ner av sig själv. Nej, det gör den nog inte. Så idag, när jag är hemma, sjuk, skriver på svenskaarbetet och så, tänkte jag kolla på en video på youtube som Ollan lade upp ifrån estlandresan. Jag öppnade en ny flik och skulle precis trycka på youtube när jag såg PAJJJEN fliken. Utan att tänka mig för tryckte jag där och självfallet, den hade inte lagt ner. Den såg närmare bestämt precis lika dan ut som när jag lämnade den sist. Jag läste igenom det mesta och bestämde mig genast för att skriva lite. Ja, och jag kom på en lösning.
Dagboken är viktigare för mig en bloggen. Den är jag. Mitt liv. Den tänker jag skriva mest i, men så kan jag ju komma med nåt inlägg sådär typ en gång i månan, eller så. När jag vill, helt enkelt. På något vis har jag också fått reda på mer om bloggande. T. ex. att jag var helt sjuk i huvet som skrev att nån var snobbig och att hon är jobbig och han är knäpp och det var sårande... Alla som fick stryk från mig förlåt. förlåt. FÖRLÅT!!!!
jAG vet att jag var dum, det kan väl kallas kränkande behandling. Förlåt mig. Snälla.
Jag hoppas alla ni fortfarande vill läsa min blogg, men egentligen. Pratar inte jag för mig själv? Vem i hela världen vill läsa om en tjej som bara skriver om sig själv och kränker folk med dumma ord?! Jag är inte ens rolig. Folk tycker säkert jag är dötråkig. Fast det skrev de att jag var. Nivet, i klassen. På alla hjärtans dag. När alla måste skriva nåt snällt om alla i klassen. Det är väl dags för det igen snart. För egentligen. Vem vill läsa om en tjej som inte kan nåt annat en att lägga in text?
